لا أخاف
لم أعد صغيرة
ربطة ولا أسهل
قصة ولا أقصر
فاطمة شرف الدين
لينا مرهج
Författare: Fatima Sharafeddine (Fatimah Sharaf al-Din)
Illustratör: Lena Merhej (Lina Mirhij) Förlag: Kalimat
Böckerna om Yasmina har några år på nacken (utgivna 2007-2010), men jag återkommer ofta till dem och de brukar finnas med när jag presenterar arabisk barnlitteratur i olika sammanhang.
I boken "Jag är inte rädd" (La akhafu) berättar Yasmina om olika situationer som gör henne rädd.
Att sova ensam i sin säng.
När det är mörkt.
Vuxna som pratar med höga röster.
Hundar som skäller.
När mamma åker bort.
Det fina är att Yasmina alltid har en förälder till hands, ibland är det pappa som kommer, ibland är det mamma, och båda två vet precis hur de ska göra för att Yasmina inte längre ska vara rädd. En svensk översättning finns i Vår skattkammare, utgiven på Natur & Kultur, 2017.
I boken "Jag är inte liten längre" (Lam a'uddu saghirah) har Yasmina fått ett paket. När hon öppnar paketet och ser en potta så vet hon inte riktigt vad den är till för. Kan det vara en säng till katten? Kanske något att ha på huvudet? En blomkruka eller en fruktskål? Yasminas mamma tar med henne och pottan till badrummet och förklarar. Yasmina sätter sig på pottan, hon väntar och väntar, och under tiden sjunger hon och serverar kaffe till nallen och dockan, hon läser en bok och så plötsligt... äntligen! "Mamma, mamma, jag har gjort det! Det kom!"
Mamma är glad, Yasmina är glad, nu är hon stor, nu behöver hon inte ha blöja längre!
"Den enklaste knuten" (Rabtah wa-la-ashal). Här har Yasmina fått ett par nya skor, ett par skor med skosnören som är så fina. Problemet är bara att hon inte kan knyta skorna själv och alltid måste be sin mamma om hjälp. Ibland har mamma inte tid och är det någonting Yasmina tycker är tråkigt så är det att vänta. "Mamma, jag vill lära mig knyta skorna själv!".
Med mycket tålamod förklarar mamma precis hur Yasmina ska göra. Det ena snöret över och under det andra och dra hårt i båda ändarna. Gör en ögla av varje snöre... osv. I början är det svårt, Yasmina tappar taget om än det ena, än det andra snöret, men så plötsligt så kan hon! Hon kan knyta sina skor själv och det är ju lätt som en plätt! En svensk översättning finns i Vår skattkammare, utgiven av Natur & Kultur, 2017.
"Klippa... men inte kortare!" (Qassah... wa-la aqsar!) Det här är nog min favorit av böckerna om Yasmina. Hon har hunnit få riktigt långt hår, men det är hela tiden i vägen. Lockarna hamnar i ögonen, i näsan, i munnen och det är verkligen irriterande. Yasmina bestämmer sig för att göra något åt saken. Hon hämtar en sax och ställer sig framför spegeln. Det kan väl inte vara så svårt att klippa håret. Lite här och lite där blir plötsligt väldigt mycket... och när mamma upptäcker vad Yasmina gör blir hon inte glad!
"Men Yasmina, vad har du gjort?!"
Mamma tar henne till frisören för att försöka fixa till katastrofen, med resultat att Yasmina plötsligt har väldigt kort hår, helt snaggat, som en pojke! Jobbigt! Vad ska kompisarna säga? Kanske kan hon göra som de stora tjejerna... lite läppstift från mammas låda, lite höga klackskor från mammas garderob, en liten handväska... "nu ser jag ut som en flicka igen!". Men mamma tycker att Yasmina är fin i sitt nya korta hår och har en annan idé. Yasmina får ett par fina örhängen som syns mycket bättre i örsnibbarna nu när hon har kort hår!
Alla fyra böckerna om Yasmina finns att låna på Internationella biblioteket: