أميرة الأحذية
نسيبة حسين العزيبي
مريم محمودي مقرم
دار العالم العربي للنشر والتوزيع
Titel: Amirat al-ahdhiyah Författare: Naseeba Alozaibi (Nasibah al-Uzaybi) Illustratör: Maryam Mahmoudi Moghadam Förlag: al-Alam al-arabi ISBN:9789948239062
“Skoprinsessan” hör till mina senaste favoriter, det är en fantastiskt rolig berättelse men har samtidigt en allvarlig underton. Precis som titeln säger så handlar den om en prinsessa som älskar skor, något som verkligen blir en prövning för omgivningen. Hur många par skor kan en prinsessa egentligen äga och hur mycket ska folket behöva offra för sin älskade prinsessa?
Prinsessan Zubaybah omger sig av skor av alla sorters former, färger och storlekar och vad hon än har på fötterna så strålar hon framför spegeln. Trots att hon har fler skor än hon kan överblicka så skickar hon varje dag sin tjänare till marknaden för att köpa fler. När skohyllorna i staden till slut gapar tomma och skomakarna inte längre kan hitta material för att göra nya skor, då kallas folket till slottet för att ge bort sina sista par. Nu börjar de verkligen tappa tålamodet med sin prinsessa. Medan hon har tusentals skor i sitt palats går de nu själva barfota på de regnvåta, leriga och smutsiga gatorna.
Skomakarpojken Maher är arg på prinsessan och ledsen över att befolkningen måste gå omkring utan skor på fötterna. Eftersom han också är smart kommer han på en snillrik idé för att lösa problemet. På marknaden börjar han dela ut påsar med jord och sand och ber alla att knyta fast påsarna på sina fötter.
“Gör nu bara som jag säger så lovar jag att ni alla kommer att få tillbaka era skor!”
Prinsessan kan inte tro att det inte längre finns några skor att få tag på. Hon åker nu själv ut till marknaderna för att leta och ser plötsligt hur invånarna går omkring med jordsäckar på fötterna. Hon blir ivrig och vill förstås också ha såna skor! Men skomakarpojken berättar tålmodigt för henne att varje sko är unik så det är omöjligt göra likadana till prinsessan. Zubaydah återvänder då hem och är på mycket dåligt humör. Hon kan inte släppa tanken på att undersåtarna har något på fötterna som hon inte kan få. Därför skickar hon ut en order om att folket genast ska bege sig till slottet och lämna in sina jordsäcksskor där, och folket gör som hon säger. De står i långa köer och jordsäckarna håvas in, par efter par, och lyfts upp på prinsessans många skohyllor.
Men inte ens ett palats kan stå emot vilka tyngder som helst. Till slut börjar väggarna att skaka och palatset rämnar med dunder och brak. Skorna flyger åt alla håll och kanter och när allt tystnar ligger jorden från påsarna som ett stort berg över resterna av palatset.
Vad hände med prinsessan Zubaydah? Hur de än letade och grävde hittades inget spår av henne, bara alla dessa tusentals skor som nu äntligen kunde tas tillbaka av de rättmätiga ägarna! Alla var glada, men också lite sorgsna över att deras galna prinsessa var spårlöst försvunnen. Trots hennes galenskaper hade de ändå tyckt om henne på något vis och de bestämde sig för att bygga en staty till hennes minne. Och berättelsen om skoprinsessan fördes vidare i generation efter generation.
Författaren Naseeba Alozaibi har skrivit en annan barnbok som jag blev lika förtjust i, "Min mamma är gorilla och min pappa elefant", som vann 2017 års Etisalat Award for Arabic Children's Literature i kategorin "bästa text".
Illustrationerna till berättelsen om "Skoprinsessan" är helt magiska. Prinsessans galenskap kommer så tydligt fram, liksom människornas besvärliga situation. Du kan se flera av bokens illustrationer på Maryam Mahmoudis instagramkonto.