ستّ الكلّ تغريد النجار Titel: Sitt al-kull
Författare Taghreed Najjar (Taghrid al-Najjar)
Sitt al-kull är namnet på den fiskebåt i Gazas hamn som Yusra en tidig morgon kliver ombord på, för att med fjärilar i magen ge sig ut på sin första fisketur på egen hand. Yusra är 15 år och Gazas första kvinnliga fiskare.
Ända sedan hon var liten har hon följt med sin pappa Abu Salih på fiskebåten, men båten har stått oanvänd sedan han råkade ut för en olycka och sitter i rullstol. Den som borde ha tagit över fiskeyrket var storebror Salih, men han lever inte längre och lillebror Jamil är än så länge för liten för att komma i fråga.
Havet är Yusras plats, det är när hon är vid stranden och lyssnar till vågorna som hon får kraft, det är där hon kan hantera alla sina känslor, vare sig det är ilska, sorg eller glädje. Det är där hon en dag stryker med handen över Sitt al-Kull och får idén om att själv ta över båten och börja fiska för att hjälpa familjen.
Yusra är fast besluten att genomföra sin idé och motståndet hon först möter från både vänner och föräldrar hindrar henne inte. Varför skulle inte hon kunna ge sig ut och fiska? Vad folk ska säga är någonting hon inte bryr sig om för hon vet att hon gör det rätta och hon får också över de viktigaste personerna på sin sida. Till slut ger även hennes pappa sin tillåtelse. Han om någon vet vad hon kan.
Den här fina romanen handlar inte bara om Yusras väg till fiskebåten, den beskriver också den vardag som Gazas invånare har att hantera. Olyckan som Abu Salih var med om skedde när han gav sig ner i en av de underjordiska tunnlarna för att hämta en ny motor till båten. Ett allt annat än säkert sätt för att få in varor i Gaza. Han är arg, bitter och frustrerad över att sitta fast i hemmet, oförmögen att försörja sin familj. Han liknar sin situation vid att sitta i fängelse, precis som Gazas hela befolkning på grund av blockaden är instängt i det område som ofta kallas för världens största utomhusfängelse. Salih, Yusras storebror, han skulle bara till marknaden för att köpa falafel till sig och sina kompisar då han omkom i ett israeliskt raketanfall. Kompisen Asad kan inte glömma hur han letade efter sin vän, det han såg när han kom till platsen och det han förstod när han såg påsen med falafel ligga där. Minnena kommer tillbaka om och om igen. Lillebror Jamil mår inte heller bra, han blir skräckslagen varje gång han hör ett flygplan och Yusra måste lugna honom.
Yusra själv känner sig visserligen fri ute på havet men är väl medveten om att den friheten numera bara gäller 3 sjömil ut från hamnen, sjömil som drastiskt begränsats år efter år och som gör att fångsten blivit allt mindre. Den dagen hon ute på havet råkar ut för den israeliska militären visar också på Gazas fiskares svåra situation. Hotet från soldaterna om att ta både hennes nät och båt sätts denna gång inte i verket, men hon är väl medveten om att det nästa gång kan bli annorlunda. Boken tar också upp händelsen då israelisk militär på internationellt vatten år 2010 bordar Gazakonvojens turkiska båt Marmara och flera av aktivisterna dödas.
Även om det här är en bok som upprör så finns det också mycket glädje och värme i berättelsen. Yusra lär känna sin storebrors vänner som får stor betydelse för hennes riktning i livet. Det är de som hjälper henne att göra i ordning båten och som hon först berättar sina fiskeplaner för. De hjälper henne också att bygga en träramp ned till hamnen, som gör det möjligt för Abu Salih att i sin rullstol komma ner till havet och delta i både samtal, brädspel och arbete med näten tillsammans med sina vänner.
Ryktet om “Gazas första kvinnliga fiskare” sprids och en dag kontaktas hon av Karolin, en västerländsk journalist som följer med henne ut på fiskebåten. De båda blir goda vänner och Karolin ger Yusra en liten kamera och ber henne fotografera sin vardag för att sedan kunna skicka bilderna till henne. Det blir ingången till Yusras önskan om utbilda sig till journalist. Hennes vänner tar med henne till ett kulturcenter där hon får tillgång till centrets datorer, men också mycket stöd och uppmuntran.
Sedan finns där också Asad, hennes storebrors nära vän. Var och en som läser den här boken förstår på ett tidigt stadium att det är någonting speciellt som håller på att hända mellan Yusra och Asad. De ser varandra. Det är hjärtan som slår snabbare. Det är rodnande kinder. Det är definitivt kärlek men mer får vi inte veta.
Berättelsen är inspirerad av en sann historia om den flicka som blev Gazas första kvinnliga fiskare. Bokens titel och tillika namnet på båten, Sitt al-kull, betyder ungefär "Den allra bästa kvinnan", eller kanske "Tidernas kvinna" och syftar förstås på Yusra själv. I sitt beslut får hon möta mycket motstånd från ett konservativt samhälle, för visst kommer det fram i berättelsen att folk pratar och har åsikter, men hon är envis, hon vet vad hon vill och både kan och är beredd att slåss för rätten att utstaka sin egen väg.
Författaren Taghreed Najjar besökte Sverige 2015 och deltog i ett seminarium på Globala skolan i Sundbyberg där hon berättade om sig själv och sitt skrivande. Seminariet filmades och går att ta del av på Internationella bibliotekets vimeosida (1.40 in i filmen).
Du kan köpa boken direkt från förlagets webbplats, eller på t ex Amazon, eller så kan du låna den på Internationella biblioteket.